Kvinnan som mördade sin man
Jag fortsatte gå. Jag visste inte vart. Jag ville bara bort från sjukhuset, bort från människorna jag inte längre kunde hjälpa. Jag visste att ingen kunde se mig, men ändå flyttade jag mig ur vägen när någon gick förbi.
När jag kom till Storgatan var något annorlunda. Det hade blivit mörkt. Jag var säker på att det fortfarande var dag alldeles nyss.
Jag blundade.
En skål. Hjortrongröt. Något strös över den.
Sedan var bilden borta.
Ett glas mjölk. Något hälls i.
En liten flaska. Arsenik.
Bilderna kom och försvann.
Bilderna kom och försvann innan jag hann förstå vad jag såg.
När jag öppnade ögonen stod jag fortfarande på Storgatan. Men i fönstret på hörnet, här på nummer 54, såg jag en kvinna. Och en man som låg i en säng.
Kvinnan höll något i handen.
En kniv.
Nej.
Jag sprang fram till fönstret och slog mot rutan.
Hallå! Vakna!
Jag slog igen, hårdare. Men rutan gav inte ifrån sig ett ljud. Min hand gick rakt igenom den.
På andra sidan öppnade kvinnan mannens skjorta vid halsen.
Nej. Snälla—
Mannen satte sig hastigt upp, vred sig och föll tillbaka.
Jag sprang ut på gatan. Någon måste kunna hjälpa honom. Vem som helst. Jag ropade, försökte få människorna omkring mig att förstå.
Ingen reagerade.
Jag vände mig om. Samma gata. Samma hus. Men nu stod människor samlade utanför.
“Det var Edla Hedin.”
“Hon har erkänt.”
“Sin egen man…”
“De hade knappt varit gifta en månad.”
“Hon hade försökt tidigare också.”
“Med gift, säger de.”
Gift?
Hjortrongröten. Mjölken. Flaskan.
Det var det jag hade sett.
Sedan hörde jag en röst längre bort:
“Östersunds-Posten! Första maj 1890!”
1890
Tjugoåtta år innan jag dog.
Nej.
Nej, det här…
Jag såg upp mot fönstret igen. Natten var borta. Edla var borta.
Jag började gå.
Sedan snabbare.
Och till slut sprang jag.
År 1890 mördade 23-åriga Edla Hedin sin make Jöns Hedin i ett rum på Storgatan 54 i Östersund, bara 22 dagar efter att de gift sig. Innan mordet hade hon vid flera tillfällen försökt förgifta honom, bland annat med arsenik i hjortrongröt och välling samt kvicksilver i mjölk. Natten till den 30 april skar hon honom i halsen med en kniv och erkände senare mordet. Edla dömdes till livstids fängelse men frigavs 1905.
Källa: Jämtländska mord 2011.
NÄSTA PLATS