Länsresidenset – där senempiren möter kungarum och kvinnokamp

På hörnet av Köpmangatan och Samuel Permans gata står Östersunds äldsta stenhus: Länsresidenset. Sedan 1848 har det gulputsade huset varit både bostad för landshövdingen, kontor för länets administration och scen för högtidliga mottagningar.

När Jämtland blev eget län 1810 behövdes något mer än timmerhus för att imponera. Arkitekten Johan Adolf Hawerman ritade ett residens i sen empirestil - pampigt, två våningar, med fronton och elegans. För den lilla trästaden blev det som en vit frack på en logdans. Senare tillkom flyglar (1901) och en ombyggnad (1930–31), som gav huset sin nuvarande palatslika form.

Här bodde också Hanna Rydh – doktor i arkeologi, och gift med landshövdingen Mortimer Munck af Rosenschöld. Hon blev mycket uppskattad bland annat för sitt engagemang i museet Jamtli och kulturarvet, och sökte till och med själv posten som landshövding. För tidigt då – först 1974 fick Sverige sin första kvinnliga landshövding, ironiskt nog samma år residenset blev byggnadsminne.

Residenset har gästat kungligheter, hört skvaller och kanske spioner,  här finns gästrum – inklusive ett kungarum.

Idag rymmer bottenvåningen Länsstyrelsen, medan landshövdingen bor en trappa upp. I trädgården mot Storsjön växer gamla träd och där står skulpturer som minner om svunna tider.

Residenset är mer än en byggnad – det är symbolen för när Östersund blev en riktig residensstad.