Badhusparken – Östersunds vardagsrum

Namnet luras – i Badhusparken finns inget badhus längre. Men här döljer sig en varm historia.

Förr gick strandlinjen vid nuvarande Strandgatan. Där låg Sjötorget, med tvättstuga och dopp i Storsjön. När järnvägen kom på 1870-talet fyllde man ut marken – bland annat med rester från en stadsbrand och snart hade staden en ny park - Badhusparken. 

Det fanns en önskan från befolkningen om ett badhus och 1881 reste sig stadens stolthet: ett kall- och varmbadhus delvis byggd på pålar i sjön. Här fanns kafé, bastu, träkar med 55-gradigt vatten och en flagga som visade om det var herr- eller damtur. Simskolan bedrevs på sommaren i en inhägnad vik.

När vattnet blev sämre, bland annat på grund av rådande kloaksystem, och badhuset åldrades byggdes ett nytt 1938. Det gamla revs – men namnet levde kvar. Parken blev istället stadens andningshål. Redan 1903 restes en musikpaviljong, fontäner porlade och ångbåtar låg förtöjda.

1921 fick parken sin mest omtalade prydnad – Olof Ahlbergs skulptur Far och son. Den nakna gestalten väckte protester speciellt för att fadern var naken! Men den står kvar där än idag…

Badhusparken är idag en mötesplats året runt. Sommartid glass, utsikt, lek och spaning efter Storsjöodjuret. Vintertid blir den Vinterparken – med skridskobanor, grillplatser, isvak och solstolar.

Badhusparken är mer än en park – den är Östersunds vardagsrum.

Foton tillhandahålls av Föreningen Gamla Östersund

Gamla Östersund genom föreningens förvaltade stiftelser